Jonas Gåde, Comunicera: Skaffa barn för att rädda relationen?

”Min partner vill skaffa barn, men jag är inte redo.”

Denna myt är kanske den mest förrädiska av alla myter. Att få barn är en av de mest intima saker som en man och en kvinna kan uppleva tillsammans. Misstaget kring denna myt är föreställningen om att ett barn kan undanröja problemen i relationen. Drömmen om att barnet ska öka intimiteten och kärleken fanns hos Jens och Sara också. Här kan du testa din relation

Verkligheten: Tre månader in i deras förhållande får Sara och Jens reda på att Sara är gravid i fjärde veckan. De förstår genast när det har skett. Det hände den där morgonen för fyra veckor sedan då de låg tätt omslingrade med en åtrå och kärlek som kunde spränga en tegelmur i tusen bitar. Då när de lät sina kroppar smälta samman. Den smältdegeln resulterade i att i Saras mage hade det skapats ett liv. De förbannade sig över att de hade satt sig i en situation som de inte hade tänkt igenom ordentligt, samtidigt som de förundrat låg i soffan och smekte bort hårlockar från varandras ansikten och log över vem som kunde tänkas växa där inne.

Senare på kvällen, strax innan de ska somna, säger Jens: ”Jag har funderat… Jag vet att jag har vacklat hit och dit, men jag har bestämt mig nu.” ”Vad har du bestämt dig för?” undrar Sara. ”Jag vill inte att du gör abort. Jag vill att du föder vårt barn”.

Jag både gladdes och led med Sara och Jens när vi senare träffades i terapirummet. Jag visste att det fanns massvis med forskning som visar på att tillökning i familjen ökar spänningarna i relationen. Instinktivt kände jag att det kanske inte var rätt tidpunkt för ett barn nu. Samtidigt kände jag; ”Vem är jag att bestämma över andra människors liv?” Jag måste tassa försiktigt fram. Jag träffar ofta unga par som är oförstående inför föräldraskapet. De är inte medvetna om allt arbete som krävs, alla sömnlösa nätter, skrik och den dagliga översynen. Jens och Sara hade i alla fall denna erfarenhet eftersom båda hade barn från tidigare relationer.

Jonas: Så hur känns det? Har ni tagit något beslut?

Jens och Sara utbyter tveksamma blickar.

Jens: Jo, men vi vill ju behålla barnet.

Sara fyller i: Men det kanske inte är riktigt rätt tidpunkt nu?

Jonas: Vad menar du med rätt tidpunkt?

Sara: Jag menar att vi… Ja, till och börja med har vi inte ett boende som fungerar för två vuxna och fyra barn. Eller ett barn hela tiden – och tre barn varannan vecka.

Hon tittar på Jens för medhåll, samtidigt som hon lägger händerna på magen.

Jens: Sedan är det ju de ekonomiska aspekterna… Fast det är klart att vi kanske skulle kunna lösa det. Sara jobbade ju mycket förra året så mammapenningen är säkert okej.

Jonas: Vad är det för tankar som florerar kring detta – förutom de praktiska omständigheterna?

Sara tittar ned på sin mage.

Nu följde tre veckor av tvära kast. De rannsakade sig själva, varandra och sin situation.
I terapirummet vände vi och vred på varje möjlighet. Vi diskuterade att ”biverkningarna” många gånger kommer som en chock. Flera månader innan barnets föds, kan den gravida kvinnan känna sig överviktig och oattraktiv. När babyn kommer så måste hon ge hela sin uppmärksamhet till barnet. Intimiteten minskar genom att kvinnan fokuserar mer på barnet, vilket kan medföra att mannens behov många gånger sätts åt sidan. För Sara och Jens var det till slut de praktiska omständigheterna som avgjorde; de hade inte ett boende eller en ekonomi som kändes tillräckligt stabil. Hon bokade en tid för en förberedande undersökning inför abort och då kom dråpslaget. Läkaren konstaterade att fostret inte levde. Ilska och sorg över att från början egentligen inte ha haft något val svallade upp inom de båda. Alla samtal och all ångest hade varit meningslös.

Hon bokade en tid för att få ut missfallet, så fort som möjligt. Inställda på att genomföra aborten, får de väl framme på abortkliniken ett stressat bemötande och en tafflig ursäkt om att deras tid är en av tre dubbelbokningar den dagen och att de får lov att boka en ny tid. Sara blir rasande och de åker direkt till en gynekologisk akutmottagning. De väntar i fyra timmar och sedan kommer nästa chock; hjärtslag på ultraljudet. Fostret lever och är i åttonde veckan. Abort eller inte? Vilken mardröm.

Nu hade de sett livet. Känslomässigt uttömda och med en relation på bristningsgränsen,  bestämmer till slut Sara sig för att hon inte orkar mer och hon bokar en akuttid för abort veckan därpå. Jens stöttade henne genom ingreppet, men deras relation hade fått sig en rejäl törn på grund av alla tvära kast, samt det faktum att deras väldigt unga relation så plötsligt hade ställts på sin spets.

Källa: Lovetestnow, Jonas Gåde

(c) Materialet är copyrightskyddat

www.comunicera.se

www.psykologitest.se

www.terapisnack.com

Ladda ner Jonas bok ”Servicemanualen för ett bättre liv” gratis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s