Jonas Gåde: Spöken ur det förflutna

När vi arbetar oss igenom vår historia, kommer vi ibland att ha svårt att acceptera de kränkningar vi blivit utsatta för. Som en förlängning av detta, är det inte ovanligt att vi gör personer i vår omgivning till omedvetna symboler. De påminner oss om barndomens verklighet, som vi behöver arbeta med. De blir symboler som vi projicerar över allt det vi upplevde som orättvisor när vi var barn. När vi hamnar i en situation som påminner om något vi upplevt tidigare, fortsätter vi att reagera på samma sätt som vi gjorde när vi växte upp.

En person som har blivit orättvist behandlad som barn, kommer automatiskt att reagera starkt på varje situation där rättvisa kan användas som riktmärke. Det kan vara en sådan enkel sak som att tårtbitarna inte är lika stora.

Genom att vara vaksam på våra symboler, får vi en öppning till att sluta leva i det förgångna. Det kan ibland vara skrämmande att se hur väl personerna i en relation blir ömsesidiga symboler för varandra, på ett sätt som svarar mot deras bortträngda barndomsbehov.

Jag skulle kunna ge mängder av exempel på det här fenomenet. Jag arbetade med en ung kvinnlig patient som vuxit upp med en avvisande far. Detta gjorde att hon omedvetet drogs till människor där hon kunde utagera sin barndoms besvikelse. I det här fallet letade hon upp en generös person som vuxit upp med en frånvarande pappa. Hans far hade tillbringat all tid i sin affär, istället för med sin son. För att lätta sitt samvete gentemot sin son, stack han till honom ett par hundralappar när hans ångest blev för stor. Denna person blev en perfekt krok att haka på. Han gav allt som han själv inte fått från sin far och kunde på detta sätt återskapa hennes barndomsrelation, samt agera så att hon fick den omvårdande far som hon saknat. Så kunde denna dans ta fart, där parterna ömsesidigt förstärkte varandras behov. Man kan också bjuda upp till en mer destruktiv dans, genom att omedvetet söka upp personer som skulle kunna återuppväcka gamla barndomsärr.

Vad du kan göra nu

Utgå från och med nu, att det förflutna dyker upp – även om du tror att du lyckats tränga undan det. När du förstår hur och varför du valde att reagera på ett speciellt sätt, kan du lära dig att hantera barndomens spöken och orealistiska förväntningar.

Det vi betraktar som ”normala” reaktioner på händelser i vårt liv, kan således i själva verket helt sakna samband med den aktuella situationen. Det kan ha varit en fullständigt riktig agenda, i förhållande till vissa händelser i vår barndom som vi inte erkänt våra känslor inför. Dock motsvarar det inte alls hur vi skulle reagera nu om det inte vore för bortträngning och förnekande. Med andra ord styrs nuet av det förflutna.

Det första du måste göra är att stanna upp när du misstänker att sättet du reagerar på påminner om ett barns reaktion. För att upptäcka det, måste du koncentrera dig och träna på samma sätt som när du tränar en fysisk aktivitet, eftersom det man känner känns så äkta. När du har identifierat dina symboler, är det dags att börja utveckla förmågan till objektiv själviakttagelse. Det är inte helt lätt, men det är nödvändigt för att du medvetet ska kunna välja hur du ska reagera i en given situation, utan att färgas av din historia.

Källa: Servicemanual till ett bättre liv av Jonas Gåde

(c) Materialet är copyrightskyddat

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s