Jonas Gåde Comunicera: Förnekandets hemliga koder

Du har redan insett att människor inte agerar direkt utifrån världen, utan agerar utifrån den karta eller modell som de skapar av verkligheten. Den karta som vi skapar skiljer sig från den ”riktiga världen” på tre olika sätt. Först och främst måste vi utelämna information. Detta är helt enkelt nödvändigt. Om vi skulle ta in allt som vi upplevde, skulle vår hjärna kollapsa eftersom den bara kan ta in en viss mängd information i taget. När vi utelämnar, sker det oftast utan att vårt medvetande är inblandat och det leder ibland till felaktiga beslut.

Den andra nivån i denna process tar fasta på att vi genom att utelämna information förvränger verkligheten. Genom att vi väljer att fokusera på vissa saker och utelämna andra, så förvränger vi verkligheten så att den passar våra föreställningar. Verkligheten måste förvrängas så mycket så att den nya informationen ska kunna passa våra förutfattade föreställningar. För att kunna bearbeta upplevelser realistiskt och till fullo måste vi först och främst kunna se klart på vad som händer i en given situation. Vi kan uppleva verkligheten som klar, trots att där alltid finns en grad av förnekande.

Den tredje nivån i denna process sker genom att vi gör generaliseringar. Det gör vi genom att vi låter specifika upplevelser bli representanter för en hel kategori av liknande händelser. Genom att generalisera kan vi effektivisera våra liv. Vi behöver till exempel inte fråga oss varje gång vi sätter oss på en stol, om den ska hålla. Genom våra erfarenheter kan vi sluta oss till, att vi inte ens behöver reflektera över hållbarheten. Generaliseringar kan också vara förödande vägvisare, som leder oss bort från våra verkliga möjligheter.

Vad är den positiva intentionen med att förneka? Genom att förneka det vi utsätts för, kan vi skydda oss själva från att övermannas av våra känslor. När man utelämnar eller blockerar väljer man bara att minnas sådant som var bra i barndomen. Man kan minnas lite eller ingenting. När jag arbetar med enskilda patienter utrycker de sig ofta:

”Min barndom var underbar. Vi gjorde jämt utflykter och sådant.”

”Jag kan inte komma ihåg någonting speciellt.”

”Jag kan inte minnas, att det var något konstigt.”

1. Neutralisering

En variant av förvrängning kallas för neutralisering. Det innebär, att du är medveten om vad som hänt, men inte kan förstå att det påverkar dig idag.

”Jag vande mig vid det. Sedan pratade vi ut och det påverkar inte mig länge.” ”Jag flöt med. Det har inte påverkat mig ett dugg.” ”Det är ju 20 år sedan.”

2. Bagatellisering

Ett annat sätt att förvränga är att bagatellisera. Det innebär att du är medveten om vad som hände, men förringar betydelsen. I kommunikationen skulle det kunna gestalta sig så här:

”Jag vet att mina föräldrar gjorde fel… men det var inte så ofta.”

”Det var jobbigt, men det betyder inte så mycket.”

”Det var länge sedan. Det kan man ju inte hålla på att älta hela livet.”

3. Rättfärdigande

Den tredje nivån innebär att barnet i oss går till försvar för att på så sätt rättfärdiga föräldrarnas beteende.

”Utan min hårda uppfostran hade jag inte varit där jag är idag”.

”Okej att vissa saker var fel, men de hade ju firman att ta hand om”.

”Jag vet att dem älskade mig och att de inte ville mig illa”.

När vi arbetar oss igenom vår historia, kommer vi ibland att ha svårt att acceptera de kränkningar vi utsatts för. Självklart kändes det ännu svårare och farligare som barn.

Källa: Servicemanual till ett bättre liv

Jonas Gåde

(c) Materialet är copyrightskyddat

Ring Jonas Kostnadsfritt i 10 min och fråga vad du vill om terapi 0708-111161
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s