Jonas Gåde: Äger ni problemet?

Skrivit om detta tidigare, vill ni läsa mer kan ni längst ner klicka er runt i de olika delarna av relationskolan. Ingen modell i världen kan hjälpa dig och din partner att få ordning på relationen. Ni måste gemensamt ta ett beslut och inse att det är ni tillsammans som ”äger” problemet. Jag upplevde att Peter och Helena kom till mig för att ”få rätt”. Det var viktigare för dem att ha rätt i sak, än att tillsammans komma fram till hur de skulle få förhållandet på fötter igen. Helena och Peter började genast strida om vem som hade rätt, … Fortsätt läsa Jonas Gåde: Äger ni problemet?

Min partner beter sig som ett barn.

  Jag fick en fråga på min blogg om varför vuxna ibland kan bete sig som barn. Det finns naturligtvis en del olika orsaker till detta. Regression I en del fall kan det handla om ett försvar som kallas regression. Regression är en ganska vanlig och okomplicerad försvarsmekanism som är välbekant för de flesta föräldrar. När ett barn exempelvis inte får tillräckligt med uppmärksamhet vid trötthet kan den göra sig hjälplös, falla tillbaka och bete sig som ett liten bebis. Om din partner har för vana att agera som ett barn kan din partner ha fastnat i regressionsfällan. När en person blir … Fortsätt läsa Min partner beter sig som ett barn.

Jonas Gåde Comunicera: Hur kommer man ur gamla kärleksmönster?

”Jag och min partner grälar alltid om samma saker” I nära relationer är det inte ovanligt att din partner kan vara en symbol för bortträngda behov. Det medför att du kan dra till dig någon som passar ditt mönster. Det finns en del olika mönster du kan välja på. ”Jag är rädd för att bli som min mamma” Det första mönstret är att du väljer en partner som påminner om någon av dina föräldrar, vanligtvis det motsatta könet. Det beror på att upplevde din första ”kärleksrelation” med din mamma eller pappa. ”Jag vill inte bli som min mamma” Det andra … Fortsätt läsa Jonas Gåde Comunicera: Hur kommer man ur gamla kärleksmönster?

Jonas Gåde, Comunicera: Föräldrafällan och rebellen

Det är helt naturligt att du kopierar dina föräldrars sätt att förhålla sig till varandra. Det är inte ovanligt att vi spelar upp samma roller som vi såg när vi var små. Du kanske väljer rollen som martyr, eftersom att din pappa betedde sig så. Att vara i samma sinnesstämning som mamma och pappa kan vara viktigare än att vara lycklig, för då upplever man inte sin ensamhet så påtagligt. På så sätt lever våra föräldrar omedvetet vidare inom oss, i vårt inre, som vägledande figurer. Om du till exempel växer upp i ett familjemönster som uppvisar allvarliga brister när … Fortsätt läsa Jonas Gåde, Comunicera: Föräldrafällan och rebellen